Tvingad jämställdhet

Nyamko Sabuni (FP) vill lagstifta om jämn könsfördelning i företags ledningsgrupper.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16096194.ab

Yes, då var väl allt löst och vi kan gå hem för dagen?

Fast jag tror kanske inte att det är så enkelt. Istället för att skriva lagar om jämn könsfördelning behöver man nog arbeta med att ändra synen på kvinnor.
Och blir inte en lag som den här, som ska hindra diskriminering av ett kön per automatik diskriminering mot ett annat kön? Om en man blir bortvald för att han är man, är inte det lika illa som att en kvinna blir bortvald för att hon är kvinna?

Jag tror själv att det bästa i alla grupper är en jämn fördelning. Varesig det gäller kön, ålder, bakgrund, etnicitet, frisyr. Det spelar ingen roll, olika människor för med sig olika tankar och erfarenheter och stärker därmed gruppen.
Vore det inte bättre om vi såg varje individ för den de är, och deras individuella värde istället för att fokusera vad personen har mellan benen?

Sen kan man ju fundera på om det här ens är något staten SKA lagstifta om? Om en person startar ett företag, ska då inte den personen ha frihet att anställa vem den nu vill till sin ledningsgrupp? Ska staten verkligen tvinga till det ena eller andra?
Finns det ens en människa som vill ha ett jobb på grund av sitt kön? Oavsett om man är man eller kvinna har jag svårt att se hur man mår bra av att veta att man har det jobb man har på grund av sitt kön, inte på grund av att man är bäst lämpad för jobbet.

Jag inget facit, och mina argument och tankar är alla lite svaga redan i starten på grund av att jag just är man. Men funderar gör jag lika fullt.