Jag har tidigare skrivit om min avsky för felaktigt använda skattemedel.
Att statens pengar, våra pengar, går de som de är ämnade till förbi och hamnar i händerna på giriga riskkapitalister.
I och med det kanske det framstår som att jag är emot alla former av privat skola, vård eller omsorg.
Men så är det absolut inte.
Privata skolor är helt ok. Privata sjukhus är helt ok. Privata äldreboenden är helt ok. Etc.
Jag kanske inte själv skulle välja något av de alternativen, men det betyder inte att de borde förbjudas.
Om någon människa känner "det här kan jag göra bättre själv" så ska den också kunna göra det. Och om det visar sig att den faktiskt KAN göra det bättre själv så är det ju alldeles underbart. Då kan alla utförare lära sig av det och således i sin tur bli bättre.
För jag har ofta hört att privata företag gör offentliga företag bättre, man ser nya sätt att spara pengar, bli effektivare, tjäna mer, och man lär sig av varandra.
Men, om konkurrerande företag tävlar om att tjäna mest pengar, inte skulle väl de tala om hemligheterna som gör dem framgångsrika för andra företag? Det låter ju som en ganska dålig strategi.
Det är vinsterna jag vänder mig emot. Och varför kan ni läsa i tidigare inlägg. Skattepengar ska gå till det de är avsedda för.
Så starta kooperativ, ideella föreningar eller vad det nu kan finnas för lämpliga former, och gör en bra verksamhet. All heder till de som tar chansen.
För så länge motivationen är att hjälpa människor, då är man en vinnare i mina ögon.
Men startar man ett företag i vinstsyfte, då är främsta motivationen att tjäna pengar. Det är inget konstigt med det.
Startar man ett skogsföretag tjänar man pengar på träd.
Startar man en bilaffär tjänar man pengar på bilar.
Startar man ett vårdföretag tjänar man pengar på människor i behov av hjälp.
Helt plötsligt är inte det viktigaste att personen blir frisk. Det viktigaste är hur mycket personen kostar så att man kan tjäna så mycket som möjligt på hen.
torsdag 24 januari 2013
lördag 19 januari 2013
Tvingad jämställdhet = Falsk jämställdhet
Jag yrade sist om ett förslag från Nyamko Sabuni (FP) om att lagstadga jämställdhet i företags ledningsgrupper.
Efter lite mer funderande undrar jag om det verkligen gör något mera jämställt. Vad är jämställdhet?
Låt gå att antalet män och kvinnor i ledningsgruppen blir lika, gör det att kvinnorna per automatik ses som jämlika? Kanske blir det rent utav kontraproduktivt?
"Du sitter bara här för att vi måste ha dig här".
Hur är det jämställdhet?
Jag hävdar fortfarande att det bästa och självklara i alla lägen är att alla människor är lika mycket värda. Att jämställdhet är självklart. Lön eller jobb ska inte baseras på kön.
Men är en lag verkligen rätt väg dit?
Efter lite mer funderande undrar jag om det verkligen gör något mera jämställt. Vad är jämställdhet?
Låt gå att antalet män och kvinnor i ledningsgruppen blir lika, gör det att kvinnorna per automatik ses som jämlika? Kanske blir det rent utav kontraproduktivt?
"Du sitter bara här för att vi måste ha dig här".
Hur är det jämställdhet?
Jag hävdar fortfarande att det bästa och självklara i alla lägen är att alla människor är lika mycket värda. Att jämställdhet är självklart. Lön eller jobb ska inte baseras på kön.
Men är en lag verkligen rätt väg dit?
Tvingad jämställdhet
Nyamko Sabuni (FP) vill lagstifta om jämn könsfördelning i företags ledningsgrupper.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16096194.ab
Yes, då var väl allt löst och vi kan gå hem för dagen?
Fast jag tror kanske inte att det är så enkelt. Istället för att skriva lagar om jämn könsfördelning behöver man nog arbeta med att ändra synen på kvinnor.
Och blir inte en lag som den här, som ska hindra diskriminering av ett kön per automatik diskriminering mot ett annat kön? Om en man blir bortvald för att han är man, är inte det lika illa som att en kvinna blir bortvald för att hon är kvinna?
Jag tror själv att det bästa i alla grupper är en jämn fördelning. Varesig det gäller kön, ålder, bakgrund, etnicitet, frisyr. Det spelar ingen roll, olika människor för med sig olika tankar och erfarenheter och stärker därmed gruppen.
Vore det inte bättre om vi såg varje individ för den de är, och deras individuella värde istället för att fokusera vad personen har mellan benen?
Sen kan man ju fundera på om det här ens är något staten SKA lagstifta om? Om en person startar ett företag, ska då inte den personen ha frihet att anställa vem den nu vill till sin ledningsgrupp? Ska staten verkligen tvinga till det ena eller andra?
Finns det ens en människa som vill ha ett jobb på grund av sitt kön? Oavsett om man är man eller kvinna har jag svårt att se hur man mår bra av att veta att man har det jobb man har på grund av sitt kön, inte på grund av att man är bäst lämpad för jobbet.
Jag inget facit, och mina argument och tankar är alla lite svaga redan i starten på grund av att jag just är man. Men funderar gör jag lika fullt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16096194.ab
Yes, då var väl allt löst och vi kan gå hem för dagen?
Fast jag tror kanske inte att det är så enkelt. Istället för att skriva lagar om jämn könsfördelning behöver man nog arbeta med att ändra synen på kvinnor.
Och blir inte en lag som den här, som ska hindra diskriminering av ett kön per automatik diskriminering mot ett annat kön? Om en man blir bortvald för att han är man, är inte det lika illa som att en kvinna blir bortvald för att hon är kvinna?
Jag tror själv att det bästa i alla grupper är en jämn fördelning. Varesig det gäller kön, ålder, bakgrund, etnicitet, frisyr. Det spelar ingen roll, olika människor för med sig olika tankar och erfarenheter och stärker därmed gruppen.
Vore det inte bättre om vi såg varje individ för den de är, och deras individuella värde istället för att fokusera vad personen har mellan benen?
Sen kan man ju fundera på om det här ens är något staten SKA lagstifta om? Om en person startar ett företag, ska då inte den personen ha frihet att anställa vem den nu vill till sin ledningsgrupp? Ska staten verkligen tvinga till det ena eller andra?
Finns det ens en människa som vill ha ett jobb på grund av sitt kön? Oavsett om man är man eller kvinna har jag svårt att se hur man mår bra av att veta att man har det jobb man har på grund av sitt kön, inte på grund av att man är bäst lämpad för jobbet.
Jag inget facit, och mina argument och tankar är alla lite svaga redan i starten på grund av att jag just är man. Men funderar gör jag lika fullt.
torsdag 17 januari 2013
Bidragssamhälle, my ass!
De senaste valen har alliansen, främst moderaterna, gått ut hårt och attackerat "Socialdemokraternas bidragssamhälle".
De ville gärna få det att låta som att var och varannan levde gott på bidrag medan de satt bakåtlutade i soffan och pillade sig i naveln.
Och visst fanns, det de som missbrukade systemet. Det gör det fortfarande och det kommer det troligtvis alltid göra? Är det bra då? Nej självklart inte. Det är helt förkastligt. Jag kan för min del inte förstå hur någon frivilligt väljer att leva sitt liv som en snyltare.
Men min åsikt är och kommer alltid att vara att hellre "hjälpa" tio sådana människor än att en människa som verkligen behöver hjälp inte får det.
Vi läser om ännu ett sådant fall i aftonbladet idag.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16088405.ab
Sen kan man ju fråga sig hur stort mörkertalet är.
Och samtidigt som detta så inför alliansen RUT. Som ger skattereduktion för städhjälp, läxhjälp eller om du kanske vill hyra in en bartender när du vill skryta lite extra för grannarna.
Då går alltså staten in och betalar en del av notan.
Hur är DET ett ok bidragssamhälle?!
De ville gärna få det att låta som att var och varannan levde gott på bidrag medan de satt bakåtlutade i soffan och pillade sig i naveln.
Och visst fanns, det de som missbrukade systemet. Det gör det fortfarande och det kommer det troligtvis alltid göra? Är det bra då? Nej självklart inte. Det är helt förkastligt. Jag kan för min del inte förstå hur någon frivilligt väljer att leva sitt liv som en snyltare.
Men min åsikt är och kommer alltid att vara att hellre "hjälpa" tio sådana människor än att en människa som verkligen behöver hjälp inte får det.
Vi läser om ännu ett sådant fall i aftonbladet idag.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16088405.ab
Sen kan man ju fråga sig hur stort mörkertalet är.
Och samtidigt som detta så inför alliansen RUT. Som ger skattereduktion för städhjälp, läxhjälp eller om du kanske vill hyra in en bartender när du vill skryta lite extra för grannarna.
Då går alltså staten in och betalar en del av notan.
Hur är DET ett ok bidragssamhälle?!
Latmaskar är vi allihopa(?)
"S vill göra det mindre lönsamt att arbeta". Jan-Evert Rådhström (M)
Det här yttrycket är så dumt att jag får huvudvärk.
Det låter hela tiden som att moderaterna verkligen tror att arbetslöshet är ett aktivt val! Jag kan inte tänka mig något mer förolämpande än detta för alla tusentals drygt 400 000 arbetslösa.
Men vad vet jag, alla svenskar kanske är en bunt lata oduglingar som har som enda mål i livet att slippa från arbete.
onsdag 16 januari 2013
Kortsiktighet mot fler(?) jobb
Som lösning på arbetslösheten gillar alliansen att föreslå åtgärder som sänkt arbetsgivaravgifter och sänkta ungdomslöner, mm.
Och det kan vara så att det ger några extra jobb på kort sikt, men det löser inget problem. Om företagen får råd att anställa någon extra är det givetvis en vinst för den personen. Men den sekunden det går lite sämre för företaget kommer den personen bli arbetslös igen.
Det man måste göra är att hjälpa företagen att utvecklas så att de BEHÖVER anställa fler. Företag som det går bra för anställer för att de behöver anställa.
Ibland är regeringen så kortsiktig så det är skrämmande.
Och det kan vara så att det ger några extra jobb på kort sikt, men det löser inget problem. Om företagen får råd att anställa någon extra är det givetvis en vinst för den personen. Men den sekunden det går lite sämre för företaget kommer den personen bli arbetslös igen.
Det man måste göra är att hjälpa företagen att utvecklas så att de BEHÖVER anställa fler. Företag som det går bra för anställer för att de behöver anställa.
Ibland är regeringen så kortsiktig så det är skrämmande.
tisdag 15 januari 2013
Kunder är vi allihopa - eller?
Sitter och läser på VFs webbsida artikeln om LOV. I Munkfors har vi inte tagit det slutliga beslutet än, men en enig socialnämnd föreslog kommunfullmäktige att säga nej till LOV.
Men det var inte det jag hade tänkt skriva om nu, utan detta:
I artikeln finns små korta citat från flera socialnämndsordföranden i Värmland. Både Marléne (M, Karlstad) och Gunilla (C, Sunne) omnämner de äldre som kunder.
Det här är inget som är speciellt för Marléne och Gunilla, det finns många politiker som gör det, säkerligen även Socialdemokrater (även om jag hoppas det inte är så).
Men vad är en kund? Det är klart att de äldre i det här fallet behöver en tjänst utförd, betalar för den på ett eller annat sätt, och så vidare.
Men för mig är en kund en person (eller företag, eller förening, eller.... ) någon man vill tjäna pengar på. Man vill mjölka ur dem så mycket kosing som det är möjligt, varför skulle annars ICA trycka platsen runt kassorna fulla av godis för?
Kunder är något som företag vill, försöker och ska tjäna pengar på.
Så vill jag inte se på människor.
Människor som behöver vård, omsorg, hjälp, är inte kunder. De är medborgare, brukare, kalla dem vad ni vill, men inte kunder.
Om en ambulans kommer fram till en hemsk bilolycka är väl inte första frågan "Jahapp, var är kunderna?".
Om det är någon som är kund när det gäller LOV så är det väl kommunen, som beställer tjänsten av företagen.
När man börjar se människor i behov av vård som kunder, då är man ute på tunn is.
http://www.vf.se/nyheter/allman/har-finns-lagen-om-valfrihet
Men det var inte det jag hade tänkt skriva om nu, utan detta:
I artikeln finns små korta citat från flera socialnämndsordföranden i Värmland. Både Marléne (M, Karlstad) och Gunilla (C, Sunne) omnämner de äldre som kunder.
Det här är inget som är speciellt för Marléne och Gunilla, det finns många politiker som gör det, säkerligen även Socialdemokrater (även om jag hoppas det inte är så).
Men vad är en kund? Det är klart att de äldre i det här fallet behöver en tjänst utförd, betalar för den på ett eller annat sätt, och så vidare.
Men för mig är en kund en person (eller företag, eller förening, eller.... ) någon man vill tjäna pengar på. Man vill mjölka ur dem så mycket kosing som det är möjligt, varför skulle annars ICA trycka platsen runt kassorna fulla av godis för?
Kunder är något som företag vill, försöker och ska tjäna pengar på.
Så vill jag inte se på människor.
Människor som behöver vård, omsorg, hjälp, är inte kunder. De är medborgare, brukare, kalla dem vad ni vill, men inte kunder.
Om en ambulans kommer fram till en hemsk bilolycka är väl inte första frågan "Jahapp, var är kunderna?".
Om det är någon som är kund när det gäller LOV så är det väl kommunen, som beställer tjänsten av företagen.
När man börjar se människor i behov av vård som kunder, då är man ute på tunn is.
http://www.vf.se/nyheter/allman/har-finns-lagen-om-valfrihet
söndag 13 januari 2013
Rasism ska inte stoppas av hat, rasism ska stoppas av kärlek!
Hur får man ner väljarstödet för SD? Hur får man rent utav ut dem ur riksdagen?
När inte ens partitoppars järnrörsbärsärk och fyllefantasier får väljarna att tänka om kan man ju fundera.
Men jag tror lösningen är i grunden ganska "enkel". Det är en lång och komplicerad process och hur man kommer dit är inte helt glasklart för någon, även om vissa har bättre idéer än andra, men i grunden enkel.
Man kommer ingen vart, eller i alla fall inte så långt, med att föreläsa om att SD är rasister. Man ska självfallet inte tysta ner det eller ignorera det. Varenda strimma av rasism som dyker upp ska belysas och bemötas. Men det finns ingen SD-väljare som kommer tänka: "Va? Är SD rasister, nä nu får jag rösta på något annat." Tyngdpunkten bör inte ligga på antirasism. Varje gång rasismens fula tryne visar sig, ska det självklart bemötas, men det är inte så man i slutändan kommer vinna.
Så vad är då den enkla lösningen?
Människor behöver tro och lita på framtiden. Arbetslösheten MÅSTE ner. Att känna sig behövd, att ha ekonomisk trygghet, sysselsättning.
Människor ska känna sig trygga i samhället, de ska veta att om de blir arbetslösa, sjuka eller den dagen de blir gamla så kommer inte allt att falla. Då ska det finnas stabila skyddsnät som fångar upp och på ett värdigt och bra sätt får dem tillbaka i arbete (när de är friska inte när X antal dagar passerat!).
De ska känna trygghet i att deras barn har det bra på dagis och att det fungerar på ett flexibelt sätt så att du kan få barnomsorg även om du arbetar annat än kontorstid.
Våra unga ska få en bra utbildning så att de i sin tur har bra förutsättningar på arbetsmarknaden. Skolan ska ge alla samma möjligheter. Skolan ska vara fri från mobbning och utanförskap.
I takt med att människors trygghet ökar, minskar missnöje och med det stödet för SD. SD kommer tyna bort till en liten kärna bittra rasister som desperat spyr ur sig floskel efter floskel.
Se så enkelt det var? Problemet är bara att dagens regering förefaller helt oförmögen (ovillig?) att spotta sig i näven och ta tag i sakerna.
Man slår sönder alla former av skyddsnät och omsorg, ökar otryggheten och ställer människor mot människor.
Det är tillsammans vi bygger ett samhälle med öppenhet, kärlek och respekt för varandra.
Kanske måste vi vänta till 2014 innan det blir verkstad av saker och ting.
Men visst är det enkelt?
När inte ens partitoppars järnrörsbärsärk och fyllefantasier får väljarna att tänka om kan man ju fundera.
Men jag tror lösningen är i grunden ganska "enkel". Det är en lång och komplicerad process och hur man kommer dit är inte helt glasklart för någon, även om vissa har bättre idéer än andra, men i grunden enkel.
Man kommer ingen vart, eller i alla fall inte så långt, med att föreläsa om att SD är rasister. Man ska självfallet inte tysta ner det eller ignorera det. Varenda strimma av rasism som dyker upp ska belysas och bemötas. Men det finns ingen SD-väljare som kommer tänka: "Va? Är SD rasister, nä nu får jag rösta på något annat." Tyngdpunkten bör inte ligga på antirasism. Varje gång rasismens fula tryne visar sig, ska det självklart bemötas, men det är inte så man i slutändan kommer vinna.
Så vad är då den enkla lösningen?
Människor behöver tro och lita på framtiden. Arbetslösheten MÅSTE ner. Att känna sig behövd, att ha ekonomisk trygghet, sysselsättning.
Människor ska känna sig trygga i samhället, de ska veta att om de blir arbetslösa, sjuka eller den dagen de blir gamla så kommer inte allt att falla. Då ska det finnas stabila skyddsnät som fångar upp och på ett värdigt och bra sätt får dem tillbaka i arbete (när de är friska inte när X antal dagar passerat!).
De ska känna trygghet i att deras barn har det bra på dagis och att det fungerar på ett flexibelt sätt så att du kan få barnomsorg även om du arbetar annat än kontorstid.
Våra unga ska få en bra utbildning så att de i sin tur har bra förutsättningar på arbetsmarknaden. Skolan ska ge alla samma möjligheter. Skolan ska vara fri från mobbning och utanförskap.
I takt med att människors trygghet ökar, minskar missnöje och med det stödet för SD. SD kommer tyna bort till en liten kärna bittra rasister som desperat spyr ur sig floskel efter floskel.
Se så enkelt det var? Problemet är bara att dagens regering förefaller helt oförmögen (ovillig?) att spotta sig i näven och ta tag i sakerna.
Man slår sönder alla former av skyddsnät och omsorg, ökar otryggheten och ställer människor mot människor.
Det är tillsammans vi bygger ett samhälle med öppenhet, kärlek och respekt för varandra.
Kanske måste vi vänta till 2014 innan det blir verkstad av saker och ting.
Men visst är det enkelt?
torsdag 10 januari 2013
Månggifte?
Det har skrivits ganska mycket om centerns förslag till nytt idéprogram de senaste dagarna. Knepigt nog verkar det som att den delen som de flesta upprör sig mest över är månggifte.
Det är kanske den delen som retar mig minst.
För om vi tänker efter lite. Vad är egentligen bekymret med det? Varför ska staten bestämma hur många man får gifta sig med? Det måste väl vara upp till var och en hur man själv vill leva sitt liv?
Jag kan inte själv tänka mig mer än en partner, men det betyder väl inte att jag ska förbjuda någon annan att ha det?
Det skadar ingen annan och så vitt jag kan se påverkar det inte heller samhället negativt. Och oavsett vad, hur kan egentligen staten reglera kärlek?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16051525.ab
Det är kanske den delen som retar mig minst.
För om vi tänker efter lite. Vad är egentligen bekymret med det? Varför ska staten bestämma hur många man får gifta sig med? Det måste väl vara upp till var och en hur man själv vill leva sitt liv?
Jag kan inte själv tänka mig mer än en partner, men det betyder väl inte att jag ska förbjuda någon annan att ha det?
Det skadar ingen annan och så vitt jag kan se påverkar det inte heller samhället negativt. Och oavsett vad, hur kan egentligen staten reglera kärlek?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16051525.ab
söndag 6 januari 2013
Muslimerna tar över världen! Och andra fantasifulla sagor.
Jag ska fatta mig mycket kort. Det finns mängder av böcker här i världen. De flesta kommer jag aldrig ha chansen att läsa. Men jag hoppas verkligen jag får möjligheten att läsa den bok som det pratas om i länken nedan.
För visst är det fantastiskt vad folk kan jaga upp sig över saker de inte har full koll på?
http://mobil.aftonbladet.se/partner/wwwredirect/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article16025062.ab
lördag 5 januari 2013
RUT-avdrag för läxhjälp
En del av dagens skola är läxor. Så är det.
Ska det vara så? Nja, det är jag kanske inte så säker på, men det är inte det jag vill prata om nu. Läxor eller inte läxor får jag ta en annan gång.
Nu finns det läxor, och då pratar vi om det.
En del elever har lättare för sig i skolan än andra. Så är det.
En del elever har föräldrar som kan hjälpa till med läxor hemma i större grad än andra (oavsett om det beror på föräldrarnas förmåga eller tid). Så är det.
Läxhjälp är en bra sak. Oavsett om det kommer från föräldrar, skola, fritidsgård, granne, kompis, släkting, bekant, random person på stan eller en anställd på ett företag som tillhandahåller läxhjälp.
Problemet för mig, uppstår när staten går in och subventionerar kostnaden för att hyra in någon som hjälper till med läxorna.
Jag har alltså inte något emot ATT det finns människor som hyr in folk. Jag har något emot att staten betalar en del av det.
Varför har jag problem med det?
Det är väldigt enkelt, det gynnar inte alla lika. Staten ska inte ge fördelar till en del av befolkningen som en annan del av befolkningen inte kan ta del av.
Varför inte? Därför att staten får pengar genom skatter. Skatten kommer från folket. Alla betalar, alla ska få. Det är inte ett rättvist och ansvarsfullt sätt att hantera skattepengarna.
En ensamstående deltidsarbetande förälder har inte en chans i världen att köpa läxhjälp till sitt/sina barn, hur mycket de än behöver det. Visst gör RUT-avdraget att fler har råd med läxhjälp, men framför allt gör det att de som hade råd innan, nu kommer undan billigare.
I slutändan gör det att barn till föräldrar som har gott om pengar, får en bättre utbildning än barn till föräldrar som inte har lika gott om pengar. För ingen förälder kommer bortprioritera mat på bordet för läxhjälp (tack och lov för det!)
Ännu en sak som ökar klyftorna i samhället. Kunskap och pengar åt de rika, ja, resten fattar ni själva.
Ska det vara så? Nja, det är jag kanske inte så säker på, men det är inte det jag vill prata om nu. Läxor eller inte läxor får jag ta en annan gång.
Nu finns det läxor, och då pratar vi om det.
En del elever har lättare för sig i skolan än andra. Så är det.
En del elever har föräldrar som kan hjälpa till med läxor hemma i större grad än andra (oavsett om det beror på föräldrarnas förmåga eller tid). Så är det.
Läxhjälp är en bra sak. Oavsett om det kommer från föräldrar, skola, fritidsgård, granne, kompis, släkting, bekant, random person på stan eller en anställd på ett företag som tillhandahåller läxhjälp.
Problemet för mig, uppstår när staten går in och subventionerar kostnaden för att hyra in någon som hjälper till med läxorna.
Jag har alltså inte något emot ATT det finns människor som hyr in folk. Jag har något emot att staten betalar en del av det.
Varför har jag problem med det?
Det är väldigt enkelt, det gynnar inte alla lika. Staten ska inte ge fördelar till en del av befolkningen som en annan del av befolkningen inte kan ta del av.
Varför inte? Därför att staten får pengar genom skatter. Skatten kommer från folket. Alla betalar, alla ska få. Det är inte ett rättvist och ansvarsfullt sätt att hantera skattepengarna.
En ensamstående deltidsarbetande förälder har inte en chans i världen att köpa läxhjälp till sitt/sina barn, hur mycket de än behöver det. Visst gör RUT-avdraget att fler har råd med läxhjälp, men framför allt gör det att de som hade råd innan, nu kommer undan billigare.
I slutändan gör det att barn till föräldrar som har gott om pengar, får en bättre utbildning än barn till föräldrar som inte har lika gott om pengar. För ingen förälder kommer bortprioritera mat på bordet för läxhjälp (tack och lov för det!)
Ännu en sak som ökar klyftorna i samhället. Kunskap och pengar åt de rika, ja, resten fattar ni själva.
fredag 4 januari 2013
Vinster i välfärden 3 (Kvalitet)
Kvalitet avser ett värde eller unikhet som ett subjekt eller objekt har i tid och rum, vare sig det gäller konstnärliga verk, produkter (vara, tjänst, person eller kapital) med mera.
Hur mäter man kvalitet inom vården?.
Men det är väl klart att bättre kvalitet innebär bättre vård.
Ja, jo, men hur vet man att vården är bättre då?
De äldre mår bättre.
Såklart, men hur vet man att de gör det?
Det ser man på dem.
Eh, det känns inte som en sådär väldigt seriös metod va?
Nja, men de får väl fylla i en enkät då.
De dementa?
Ja!
Som behöver hjälp med så gott som allt i deras dagliga liv. Som i många fall inte ens orkar hålla i en penna längre?
Jo men då får väl någon anhörig svara på enkäten.
Så en person som är djupt känslomässigt engagerad ska uttala sig om hur en annan människa upplever sin vardag?
Jamen, då får vi väl mäta på något annat sätt då.
Hur?
Personaltäthet! Där har vi det!
Jaha, hur menar du då. Mer personal ger bättre kvalitet?
Precis så.
Jo det låter väl bra, men om det blir för många i personalen då?
För många?
Ja. Hur ska man få någon form av lugn och trygghet om du har 10-20 personer surrande runt dig hela tiden, om du dessutom är dement?
Jamen så många ska det ju inte vara.
Men du sa ju nyss att fler...
Men man får väl bestämma något idealvärde då. Den perfekta bemanningsgraden!
Hur kan man göra det om alla äldre är olika människor med olika behov. En del kanske klarar sig självständigt nästan helt utan personal medan andra behöver fler?
Jo, alltså.... sluta tjata!
Vad jag försöker säga, även om det kanske är lite rörigt, är att om kvalitet är så mycket viktigare än vad pengarna används till kanske Göran Hägglund kan tala om för mig vad kvalitet inom vården är för något?
Hur mäter man kvalitet inom vården?.
Men det är väl klart att bättre kvalitet innebär bättre vård.
Ja, jo, men hur vet man att vården är bättre då?
De äldre mår bättre.
Såklart, men hur vet man att de gör det?
Det ser man på dem.
Eh, det känns inte som en sådär väldigt seriös metod va?
Nja, men de får väl fylla i en enkät då.
De dementa?
Ja!
Som behöver hjälp med så gott som allt i deras dagliga liv. Som i många fall inte ens orkar hålla i en penna längre?
Jo men då får väl någon anhörig svara på enkäten.
Så en person som är djupt känslomässigt engagerad ska uttala sig om hur en annan människa upplever sin vardag?
Jamen, då får vi väl mäta på något annat sätt då.
Hur?
Personaltäthet! Där har vi det!
Jaha, hur menar du då. Mer personal ger bättre kvalitet?
Precis så.
Jo det låter väl bra, men om det blir för många i personalen då?
För många?
Ja. Hur ska man få någon form av lugn och trygghet om du har 10-20 personer surrande runt dig hela tiden, om du dessutom är dement?
Jamen så många ska det ju inte vara.
Men du sa ju nyss att fler...
Men man får väl bestämma något idealvärde då. Den perfekta bemanningsgraden!
Hur kan man göra det om alla äldre är olika människor med olika behov. En del kanske klarar sig självständigt nästan helt utan personal medan andra behöver fler?
Jo, alltså.... sluta tjata!
Vad jag försöker säga, även om det kanske är lite rörigt, är att om kvalitet är så mycket viktigare än vad pengarna används till kanske Göran Hägglund kan tala om för mig vad kvalitet inom vården är för något?
torsdag 3 januari 2013
Var kommer hatet från?
Jag har så attans svårt att förstå varför människor med en viss hudfärg eller religion ska misstänkliggöras, pekas ut, eller rent utav hatas.
Genom lite snabb överslagsräkning är det inte helt omöjligt att peka ut ett par källor till var hatet kommer från. Jag tänker då t.ex. på högerregeringen samt media.
Högerregeringen då man kastar Sverige bakåt i tiden till större otryggehet, större ortättvisor, större arbetslöshet etc. Alla saker som lämnar människor missnöjda och letandes efter syndabockar. Och då högern med Reinfeldt i spetsen har avgjort större PR-budget än några ensamkommande flyktingbarn är det inte så värst svårt att vända opinionens blickar åt ett annat håll.
Media som i det dolda eldar på i SD-kaminen för att rubriker som "SD frammåt i mätningarna", "SD visar sin främlingsfientliga sida", "Vi är mot rasism" ska sälja fler lösnummer. Det är väl helt uppenbart att de tjänar på att det går bra för SD.
Båda dessa saker är bara väldigt ytligt förklarade, av den enkla anledningen att det inte var de jag ville skriva om.
Mitt huvudsakliga mål var: Vad har hänt i skolan?
Jag minns när jag gick i högstadiet. Vi spenderade mängder av tid med att prata om rasism, etik, moral. Vi gjorde stora arbeten om förintelsen och pratade länge och väl om det. Och det återkom flera gånger under min skolgång. Alla människors lika värde var en viktig del i undervisningen.
Solidaritet. Tillsammans. Vi.
Idag handlar allt om individen. Fokus på den egna personen. Och visst finns det nytta i det, men inte om allt annat glöms bort. Om elever hela tiden endast ska fokusera på hur de ska ta sig själva till nästa mål till nästa mål till nästa mål. Resultat resultat resultat. Då är det ganska lätt att glömma bort att vi ska vara människor också. En del i samhället. Istället blir man en individ i kamp mot alla andra individer.
Genom lite snabb överslagsräkning är det inte helt omöjligt att peka ut ett par källor till var hatet kommer från. Jag tänker då t.ex. på högerregeringen samt media.
Högerregeringen då man kastar Sverige bakåt i tiden till större otryggehet, större ortättvisor, större arbetslöshet etc. Alla saker som lämnar människor missnöjda och letandes efter syndabockar. Och då högern med Reinfeldt i spetsen har avgjort större PR-budget än några ensamkommande flyktingbarn är det inte så värst svårt att vända opinionens blickar åt ett annat håll.
Media som i det dolda eldar på i SD-kaminen för att rubriker som "SD frammåt i mätningarna", "SD visar sin främlingsfientliga sida", "Vi är mot rasism" ska sälja fler lösnummer. Det är väl helt uppenbart att de tjänar på att det går bra för SD.
Båda dessa saker är bara väldigt ytligt förklarade, av den enkla anledningen att det inte var de jag ville skriva om.
Mitt huvudsakliga mål var: Vad har hänt i skolan?
Jag minns när jag gick i högstadiet. Vi spenderade mängder av tid med att prata om rasism, etik, moral. Vi gjorde stora arbeten om förintelsen och pratade länge och väl om det. Och det återkom flera gånger under min skolgång. Alla människors lika värde var en viktig del i undervisningen.
Solidaritet. Tillsammans. Vi.
Idag handlar allt om individen. Fokus på den egna personen. Och visst finns det nytta i det, men inte om allt annat glöms bort. Om elever hela tiden endast ska fokusera på hur de ska ta sig själva till nästa mål till nästa mål till nästa mål. Resultat resultat resultat. Då är det ganska lätt att glömma bort att vi ska vara människor också. En del i samhället. Istället blir man en individ i kamp mot alla andra individer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)