onsdag 26 december 2012

Vinster i välfärden 2 (Valfrihet)

Valfriheten är som jag skrev i förra inlägget, mest ett villospår. Någonting som låter fint, för att locka väljare. Men vad är det egentligen.

Det här inlägget blir lite längre så jag slänger in en film på slutet för att belöna de som orkar igen.

Vad väljer man?

Om vi t.ex. tittar på valfrihet när det gäller hemtjänst. Det man får välja är inte OM man får hemtjänst eller vad som ska ingå i den hemtjänsten. Det görs normalt av kommunens biståndsbedömare. Det man får välja är alltså vem så ska utföra hemtjänsten. Och då menar jag inte vilken personal som kommer hem utan alltså om du vill ha en kommunal utförare eller ett företag. That's it.

Valfrihet, men vem väljer? 

I socialtjänstlagen 4 kap 1§ står det: Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

När vi pratar hemtjänst är det i de flesta fall äldre och i många fall finns någon form av demens med i bilden. Har man vårdbehov är det inte alltid så lätt att sätta sig in i alla alternativ och avgöra vilket som är det bästa?  
Idag är det svårt nog bara att välja telefonabonnemang! 
Jag tror att i de flesta väl hamnar valet istället hos anhöriga. Anhöriga som nu plötsligt ska sätta sig in i alla erbjudanden från företag som självklart vara vill deras mor eller far väl. Anhöriga som redan har fullt upp med att välja telefonabonnemang. 

Jaja, men blir det fel är det ju bara att välja om. Visst? Ok så man väljer ett nytt företag åt sin mor eller far, och  helt plötsligt ska det in nya människor i dennes hem. Trygghet? Det är väl kanske också valfritt då?

Bättre kvalité?

Jo men finns det konkurrens så blir det självklart bättre kvalité också. Se på friskolorna bara. Tror jag får återkomma till det vid ett senare tillfälle.
Men låt oss leka med tanken att en kommun har två individer, vi kallar dem A och B, som båda bor grannar ca 2 mil från centrum.
A har valt kommunen som utförare för sin hemtjänst medan B har valt en annan utförare. Bägge utförarna utgår från lokaler i centrum.
Nu ska alltså skattebetalarna betala för att det ska gå två bilar, det ska åka dubbel personal, ut till de här två personerna, trots att det lätt kunde skötas av en bil med personal. Om pengarna ska läggas på bensin, då måste det alltså finnas mindre pengar till personal? Till kvalité?
Det här är bara ett av många exempel på att skattepengar helt plötsligt hamnar på fel ställen.

Valfrihet = Frihet?

Leder valfrihet per automatik till mer frihet? Nej det tror jag absolut inte. Nu påstår jag inte att allt i allas liv ska vara precis samma, och gärna grått också. Men det finns saker som jag anser att staten, landstinget, kommunen, ja samhället helt enkelt, SKA ansvara för. Vård och omsorg hör med all säkerhet dit.
Den dag jag blir sjuk, den dag jag behöver hjälp med att klara min vardag, vill jag inte oroa mig för vem som ska ta hand om mig. Det är en sak som vi faktiskt ska kunna ta för givet. Behöver jag vård, då får jag det. Var kommer den från? Oroa dig inte, det ordnar sig. Behöver min kära mor eller far vård och omsorg, då får de det? Vet du vad som är bäst för din mor eller far eller har du också fullt upp med telefonabonnemang? Oroa dig inte, det ordnar sig.
Mindre oro, mer frihet!

Följande videoklipp har jag delat, säkert både en och två gånger tidigare, på Facebook.
Han lyfter fram en av mina poänger på ett mycket bra sätt.




Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar